Att andas är ett behov – att röka är ett missbruk

Svar på insändaren ”Hur kan ni sitta i avgaserna och klaga på oss rökare” den 9 juni:

Äntligen är uteserveringarna öppna och jag kan sitta i solen och fika och äta. Men nej, då ska det rökas överallt. Du, ”Rökare” undrar hur vi kan sitta ute i avgaser och asfaltdamm. Jag kan röra mig ute på stan, även om jag undviker att gå bakom rökare för att slippa er rök, men jag sitter inte med ansiktet mot ett avgasrör och andas in avgaser. Gör du?

Du skriver att vi måste acceptera andra människors behov, där är vi överens, men är mitt behov av att kunna andas av mindre värde än ditt bruk av tobak? Barn som vrålar, folk som pratar i telefon och ungdomar som inte pratar normalt utan skriker till varandra (dina ord) är kanske inte så kul men det gör ingen sjuk.

Mitt förslag till dig är att om ingen röker på uteserveringen när du kommer dit så kan du fråga om det är ok för dem som redan sitter där att du röker.

Då jag har astma sätter jag mig aldrig i närheten av någon som röker och önskar då att ni rökare visar mig samma hänsyn. Jag har inte valt min astma men du har valt att röka. Att andas är ett behov, att röka är ett (miss)bruk.

En som vill kunna andas