Bevara våra sköna naturområden

Låt sportfältet och strandskyddet kring Väsjön vara en sammanhållen grön lunga med dess olika naturkaraktärer. Sportfältet talar ju för sig självt i form av diverse sport- och friluftsaktiviteter, rekreationsmöjligheter med mera. Alltså, ingen ny väg där.

Men ”sumpskogen” vid västra sidan av Väsjön är för många ett okänt område på grund av djungelliknande utseende. Man skulle kunna kalla den för ”Lilla Väsjön”.

En stig ”Gröna gången” kantad med trollskogsalléträd och gullregn på våren skiljer Stora Väsjön från Lilla Väsjön. Den är delvis tätbevuxen, men det finns en liten sjö där man kan känna den svenska djungelns vingslag genom att till exempel paddla där. Vidare leder den till vissa kanalstränger, som delvis är paddelbara.

Det är lite av poängen att naturen ska göra motstånd. Man känner närheten till naturen och detta är bara 50 meter från Frestavägen och 400 meter från Edsbergs höghus. Hur många områden kan ­överhuvudtaget stoltsera med denna unika naturföreteelse?

Låt oss vara rädda om denna gåva naturen givit oss. Bara för att ett naturområde inte har unik flora eller fauna tycker tydligen vissa att man ska skövla. Det räcker tydligen inte med att det är vackert.

Varför försvarar vissa beslutsförfattare inte det vackra? På gamla kartor kan man se att lilla och stora Väsjön var en sjö. Det vill säga: Låt detta vara som det är. Låt naturen ha sin naturliga gång, som naturreservatet några 100 meter intill. Bebygg inte detta natursköna område.