Bra personal viktigare än påstådd valfrihet

Insändarskribenten är kritisk mot kommunens kundvalspolitik.
Insändarskribenten är kritisk mot kommunens kundvalspolitik.

Min son bor på ett gruppboende i Haninge. Han är 26 år och enda sedan han föddes har jag fått kämpa för honom: i skolan, vården och omsorgen. Jag kämpar fortfarande. Alliansen fattade beslut den 26 januari att ett antal gruppboenden ska privatiseras. Det fick jag veta i ett brev daterat den 24 maj. All information efter det kortfattade brevet har jag fått söka på egen hand. Från nämnden är det tyst och ansvarig tjänsteman har inte kunnat ge några detaljer. Personalen på boendet har varit uppmanade att inget säga och endast gode mannen ska ha haft rätten att få information, men inte jag som mamma.

Efter att ha skickat mejl till socialnämnden med mina frågor fick jag bland annat till svar att ”upphandling och kundval är en medveten politik som alliansen har drivit i många år” samt ”att fler utövare ger mångfald och utveckling. Det finns ingen verksamhet som mår bra utan konkurrens.” Ja, det var ord och inga visor.

Men min son kan inte välja, det gör kommunen. Han kan bara bo där det finns personal med kunskap om autism samt där övriga brukare har liknade diagnos. Man kan inte blanda olika handikapp hur som helst. Så vari ligger valfriheten? Alliansen tog bort bussarna som fanns tidigare för utflykter/aktiviteter samt vid handling för brukarna. Vakanser har inte tillsatts och man har inte full beläggning på boendet vilket påverkar budgeten. Personalen gör ett fantastiskt jobb trots snål bemanning och ekonomi. Det är där krutet bör läggas, inte på en upphandling som ska ”öka valfriheten”.

Politikerna förstår inte hur trött den normalstörde medborgaren är på all denna ”valfrihet”, som snart bara kan köpas för egna pengar. Hur kan man påstå att utsatta människor efterfrågar ”valfrihet” utan att presentera vad det innebär? Har inte de senaste årens vårdskandaler visat detta?

Jag och många med mig betalar gärna skatt för att ha en god generell välfärd. Man påstår sig värna välfärdens kärna, en kärna som numera mest liknar ett litet sandkorn.