De sju goda åren som gick lärarna förbi

Det blev mycket blygsamma löneökningar för Huddinges lärare och skolledare 2011. Trots massivt opinionsarbete från Lärarförbundets medlemmar i form av namninsamling, demonstration och vykortskampanj stannade våra löneökningar på ynka 1,9 procent, med andra ord blev det en reallönesänkning.

Politiker och höga tjänstemän mumlade samstämt att visst ville man ge lärare bra löner men man måste tänka på de ekonomiska ramarna. Man hade helt enkelt inte råd.

Men hur är det egentligen? En glad kommuniké sändes ut i början av året som visade att Huddinge gjorde ett överskott på 245 miljoner kronor 2011. Grattis Huddinge! Det som såg så bekymmersamt ut har vänts till en stor framgång. Bekymrade miner kan spricka upp i glada leenden. Att det för en gångs skull går bra. Eller…?

En granskning visar att Huddinge gjort en miljardvinst de senaste fem åren. Kommunen skriver själv i årsredovisningen 2011 att ”resultatnivån ligger för sjunde året i rad på en god nivå”. Årliga rankningar av länets kommuner visar också att Huddinge ligger stadigt i topp bland de kommuner som gör störst vinst per innevånare, 6:e plats senaste året. Att man inte ger lärare och skolledare anständiga löneökningar beror alltså inte på dålig ekonomi.

Hur kan det komma sig att andelen högskoleutbildade lärare är så låg i Huddinge, bland de lägsta andelarna i landet? Kan det vara att man inte betalar lärarna efter förtjänst? I alla högtidliga tal så framhåller politiker utbildade lärare som den viktigaste faktorn för lärandet och det visar också forskningen entydigt. Men när man kommer till den praktiska handlingen är alla högtidliga ord som totalt bortblåsta.

Vi måste då fråga oss hur politikernas tal stämmer överens med hur de faktiskt prioriterar: Är det enbart snöd ekonomisk vinning för att samla pengar på hög inför ett nytt kommunalhus i stället för utbildade lärare med en bra lön?

Marie Norling

Lars Olsson

Lärarförbundet Huddinge