Den spontana protesten mot rasism lyfte min dag

Det är lördag och jag har precis slutat jobba. Är trött och mår inget vidare. Då jag kommer ner på T-centralens tunnelbaneperrong står 30–40 personer och demonstrerar.

De skriker ”Inga rasister i tunnelbarnan” framför SD-affischer. Dessa affischer har fått mig att må dåligt i över en vecka.

Jag ställer mig bakom gruppen och skriker med. Härligt att få uttrycka vad jag i djupet känner.Jag hör föräldrar som förklarar för sina barn vad ordet rasist betyder, barnen stämmer in i kören, och till sist även föräldrarna.

Vi är många som tycker att samhället går åt fel håll, men många av oss är väldigt tysta. Ni peppade mig att börja skrika ut vad jag tycker igen. Härligt att det ännu en gång hörs att folket har en röst för att motarbeta förtryck.

Tack ni som fick mig att le och må bra på väg hem från jobbet. Jag kände att jag fick en röst igen.

55+ och antirasist