Den tysta asfalten är ett dyrt fiasko

För ett antal år sedan kunde man läsa i Lokaltidningen Mitt i om E18 mellan Sjövägen och Bagartorp där man ville prova en ny sorts tyst asfalt på försök.

I reportaget framgick det att detta var på prov och att asfalten kostade fyra gånger så mycket som vanlig asfalt. Man skulle använda speciella snöröjnings- och sopmaskiner på denna sträcka så att asfalten inte blev förstörd.

Asfalten var fantastiskt tyst att åka på i flera veckor efter att den hade lagts men redan några månader senare var effekten tyvärr borta och vägen började falla sönder. Då dubbdäck och vanliga snöröjningsmasiner gjort sitt var det mest kratrar kvar av asfalten och den lappades ihop hjälpligt.

Skam den som ger sig. Sträckan har nog asfalterats om ytterligare en eller två gånger sedan dess, med samma resultat.

Senast var åter lokaltidningen på plats och intervjuade en förskola i närheten om bullret från vägen. I reportaget stod det att man åter skulle asfalteramed tyst asfalt, vilket också gjordes. I dag är vägen åter lappad, med stora hål och fruktansvärd att åka på. Buss 505 och 502 får åka i vägrenen för att inte skaka sönder.

Jag undrar: I hur många år till kommer detta ”försök” att fortsätta? Har man inte nu tillräcklig information om att denna asfalt är dyr och inte fungerar? Hur länge ska vägen fortsätta att vara i detta skick. I stället för att bullret sänks ökar ljudnivån

Lenma

Den tysta asfalten går sönder om och om igen, enligt skribenten.

arkivfoto