Denna förbannade bostadsegoism

Svar på insändaren ”Vi ska inte ta smällen för usel bostadspolitik” den 16 juni:

Min insändare var ett direkt svar till en tidigare skribent som likställde förtätning med förfall och ansåg att en parkeringsplats är att föredra framför nybyggnation.

Du skriver att man inte kan bemöta detta med motargument om bostadsbrist. Naturligtvis kan man det. Nybyggnation leder som bekant till fler bostäder. Självklart ska man som boende i området få ha synpunkter på planerna, vilket också är väl förankrat i vår demokratiska process.

Det som stör mig in i benmärgen är den folksjukdom som sprider sig och som även genomsyrar ditt inlägg. Denna förbannade bostadsegoism! Vi klagar sönder oss på bristen på bostäder och de skenande priserna och när det nu äntligen börjar hända något, vad gör vi tacksamma positiva stockholmare då? Vi fortsätter klaga. På att det byggs.

För självklart vill vi ha fler bostäder och visst är det synd om alla andra som inte kan bo så fint och bra som vi själva. Men ni kan ju inte bygga här. Ni måste ju bygga där. Där det inte märks. För mig.

Stockholm är en glesbygd. Vi har till exempel 300 naturreservat, undrar hur många New York har? London? Berlin? Städer de flesta av oss älskar.

Så snälla, sluta negga och njut av att Stockholm lever och andas igen!

Marie