Min lokala hjälte

Det är inte sant att cyklister prioriteras

Jag blir lika förvånad varje år när jag läser om att kommuner prioriterar cyklister.

Gångbanor är man skaplig på men om vi pratar om de som faktiskt kan tänka sig att cykla längre en tre mil tur och retur ser det annorlunda ut.

Bara för att man cyklar betyder det inte att man inte har tider att passa, vilket i sin tur gör att man vill komma fram hyfsat snabbt och säkert. Gångbanor är knappast anpassade för högre hastigheter än 20 kilometer i timmen och dessutom är det både gående, hundar och barn som delar på vägbanan, så där måste man ta det försiktigt.

När sedan skötseln och underhållet är minst sagt tvivelaktig blir det inte direkt bättre.

Vad som verkligen prioriteras speglas av hur sopningen av gruset på våren sker. Parkeringen i centrum först, sedan bilvägar följt av trottoarer och gångstråk i närheten av busshållplatser. Sedan tar man gång/cykelvägar mellan dessa områden. Efter detta tar man vägrenar, nu i år sopade man upp allt grus, glas, skräp och stora stenar på cykelbanan och lät det ligga (det har legat hela veckan när detta skrivs). Med andra ord prioriteras inte cyklister över huvud taget.

Det är inget märkvärdigt att det är så, men när de från kommunen slår sig för bröstet och påstår att de prioriterar cykling blir man sur som cyklist. Ni lurar bilister som aldrig testat att ta cykeln till jobbet att tro att cykelbanor finns överallt och är jättebra. Inget kan vara mer fel och det är också därför man ser så många cyklister på bilvägarna mellan förorten och Stockholm.

Hade man i stället sagt som det är att vi från kommunernas sida inte klarar att samordna cykelnätet för cykelpendling eftersom vi till exempel saknar resurser är jag övertygad om att alla skulle få en större förståelse för att cyklister ibland befinner sig på bilvägar.

Pendlarsvetto

När de på kommunen slår sig för bröstet och påstår att de prioriterar cykling blir man sur som cyklist.