Det finns hopp för mänskligheten

Måndagen den 14 oktober satt jag på marken på andra sidan vägen vid Njupkärrs skola. Det fanns ingen bänk där när jag bara skulle prata klart i telefon innan barnen skulle hämtas. Så jag slog mig ner på kanten där det var torrt och rent. Inom loppet av tio minuter så har tre olika personer kommit fram och frågat om jag mår bra eller om jag trillat och skadat mig, och undrar i fall jag i så fall behöver hjälp!

En mamma med sin barnvagn, en man som stannade bilen och klev ur för att komma och kolla läget, och två tonårskillar som kom förbi. Om det hade hänt mig något så hade er hjälp varit guld värd!

Tack för att ni ger mig hopp för mänskligheten. Och stort tack för att ni bryr er om helt främmande människor!

Bruden mitt på gångvägen