En bussterminal med många brister

Insändarskribenten vantrivs på Gullmarsplans bussterminal.
Insändarskribenten vantrivs på Gullmarsplans bussterminal.

Är det bara jag som dagligen funderar på Gullmarplans öde när jag pendlar genom denna förkastade bussterminal/tågknutpunkt?

Många har kvällarna varit då man huttrande från en obarmhärtig snålblåst under den mörka delen på året stått och väntat på sin buss och förbannat den här terminalen.

Eller funderat på hur man designat så att i princip alla passagerarflöden måste korsa varandras väg i rusningstid.

Eller som när en ansenlig mängd passagerare ska ta sig upp och ner för de smala otillräckliga trapporna till perrongerna under rusningstid?

Och det här var bara funktionsproblemen.

Börjar vi titta på skicket och smutsen över hela terminalen får vi in en till dimension på platsens öde.

För formens skull ska jag även nämna de läskiga skakningarna varje gång en buss kör förbi vissa betongelement.

Det är ett mysterium att den ”bara” byggdes 1990, hur tänkte de? Man borde ha vetat bättre vid den tiden.

För nog är det konstigt, här är Södertörns viktigaste bussnav och tunnelbanans högst belastade station, men den nuvarande situationen får en att tro att det är någon avsides station i något avfolkat område som det inte finns nog incitament för att kosta på en förbättring.

Nä, kära politiker, beslutsfattare och näringsliv, ta nu en titt på Gullmarplan och kom tillbaka med en ny spännande terminal/station, där man kan gå inomhus mellan bussen och tåget utan att leka slalom eller sillpackning på vägen. Om ni har idétorka så hör av er!

SL-beroende Tyresöbo

Många har kvällarna varit då man huttrande från en obarmhärtig snålblåst under den mörka delen på året stått och väntat på sin buss.