En hundrastgård är mer än något att kissa i

Öppet brev till Lars Filipoffs, (M) ordförande i teknik- och fastighetsutskottet:

Hej Lars!

Jag blev mycket förvånad då jag läste i artikeln om rastgård för hundar i Vallentuna, din kommentar att hundar inte behöver vara lösa och fria utan koppel. Enligt dig ska det vara tillräckligt att gå på koppelpromenader och att springa bredvid en cykel. Men det är här du inte har förstått poängen Lars.

En hundgård är inte endast till för att kissa i. Den är till för att våra hundar ska kunna vara helt fria och lediga. De ska kunna tumla runt, brottas, springa, nosa, gräva, hoppa och socialisera med andra hundar och människor. Att få göra allt det som gör en hund lycklig.

En bra hundgård är inte en avlång gräsplätt med staket runt. Det är en riktig naturtomt med träd, buskar och stenar som en hund kan utforska med alla sina sinnen. Att ha hund handlar inte om att motionera sin hund trött med hjälp av cykling så att de snällt ligger och sover därhemma 23 timmar utav 24 för att göra livet enklare för sina ägare.

Idén med hundgården handlar om att berika livet för våra hundar men också för deras hussar och mattar som får en naturlig avslappnad träffpunkt. Hundägandet är Sveriges största fritidsintresse. Större än fotboll och ishockey.

Att hägna in ett område kostar naturligtvis pengar. Men det kommer aldrig i närheten av de kostnader som kommunen lägger ut på andra fritidsaktiviteter i kommunen.

Det är en stor skam att vår kommun inte kan se de behov och de möjligheter som finns.