Min lokala hjälte

En köttfri julsaga

För julfridens skull skippar jag den döda grisen i år. I natt mötte jag nämligen julens tre spirituella talespersoner.

Den första julanden var stor och röd med långt vitt skägg. Just när jag somnat tog han min hand och vi reste i väg för att träffa människorna utanför i kylan.

Därefter sa han med hes röst: Nästan en miljard människor är hungriga då deras mat blir foder åt kor, höns och grisar. Även i Stockholm finns många fattiga. Julen ska vara glädje och alla ska kunna vara med.

Den andra julanden var en gammal alv med grönblommig klänning. Hon pekade på kristallkulan. Där såg jag ett brinnande klot. Hon sa med porlande stämma: Köttindustrin spyr ut växthusgaser från stinkande sjöar av gödsel, från miljarder pruttande och rapande kor samt från skövlade skogar som blivit foderodlingar och betesmarker. Vi är på väg mot en 4-gradig temperaturökning med extremväder, värmeböljor, stigande havsnivåer, översvämningar. Många kommer att dö.

Den tredje julanden var stilfullt rosa som en gris och ögonen skimrade i regnbågens alla färger. Hen öppnade golvluckan, vi gick ner i källaren. Där fanns många familjer och individer, som jag aldrig sett tidigare. På rad leddes de fram till slaktbänken för att bli skinka, köttbullar och pastej.

Hen såg mig i ögonen och sa: God jul till dig och god jul till djuren.

Jag vaknade kallsvettig men lycklig. I år firar jag en köttfri jul och tänder ett ljus för julfriden mitt i det kalla vintermörkret. Jag hoppas att du också gör det.

Jonas Norberg