ANNONS

”Ersätt alla betyg med inträdesprov”

Det är stora skillnader mellan provresultat och betyg i Stockholm
Sluta använda betyg och slipp tjat, anser skribenten.
Yoichi vill slippa tjafs om orättvisa betyg.
ANNONS

Låt oss slippa detta eviga tjafs kring orättvisa betyg. Lösningen är att sluta använda betyg för intagning till gymnasiet och högskolan och införa inträdesprov i stället.

När jag säger detta möter jag argumentetet att ett enda tillfälle är otillräckligt för att visa all kunskap som man besitter och att det är orättvist att inte allt det kunnande man visat upp under skolgången vägs in. Dessutom vet lärarna bäst vad eleverna kan.

Men! Är inte minst 30 procent av lärarna obehöriga? Vilka sätter betyg? Rättvist?

Inträdesprov må också vara ett orättvist system, men lika orättvist för alla, och just därför rättvist för alla.

Inträdesprov under till exempel fem dagar avlastar lärarna i deras påfrestande jobb kring betygsättningen, befriar dem från påtryckningar från föräldrar, skolans rektor och självklart från missnöjda elever.

Betyget blir bara en kompass för elevernas kunnande.

Allt ansvar ligger på eleverna själva. Latar du dig under hela din skolgång och får underkänt? Ja, du kan inte anklaga lärare för att du har varit lat. Hen ger dig bara betyg som är en barometer på din kunskap. Din framtid ligger inte i hens hand. Det hjälper absolut inte att gapa och skrika eller hota och gråta.

Du har ingen annan att skylla på om du inte klarar inträdesprovet.

En bra skola kommer att bidra med flest elever till det populäraste gymnasiet eller högskolan. Och de skolor som driver sina verksamheter i vinstsyfte får tävla med andra skolor genom sin pedagogik och duktiga lärare – inte genom att dela ut lättförtjänta betyg.

ANNONS

Vad händer om man misslyckas med inträdesprovet på sitt 1:a alternativ?

Jo, då får man nöja sig med 2:a eller 3:e alternativet. Det som provresultatet räcker till. Annars får du ta chansen året därpå, och försöka tills du lyckas.

Man inser att man bara har sig själv att skylla – inte lärare, inte skolan och inte samhället heller.

Yoichi Nakayama