”En farlig väg när rädslan tar över”

Midsommar, midsommarstång
Är Sverige inte längre den idyll det brukade vara?
Skribenten fanns en fristad i Sverige på 1970-talet. Men nu känner hon inte igen sig.

Jag känner inte igen mitt Sverige längre.

Vi flydde från inbördeskriget i Libanon på 1970-talet som kristna libaneser. 
I Sverige fann vi gemenskapen. Vi kände oss trygga, säkra och fria. När vi inte längre kunde återvända till vårt underbart vackra land som var helt förstört fick vi en fristad här. Det blev vårt nya hem.

I Sverige kunde vi röra oss fritt, ingen rädsla fanns, skolorna var bra med duktiga lärare. Våra grannar var svenskar, finnar, polacker som inte bara hälsade på trappen utan välkomnades att dricka kaffe och få äta lite libanesisk mat.

I Sverige var gatorna 
rena, lagar och regler följdes, vilket imponerade på oss.

Rädsla och misstänksamhet

Men i dag ser jag ingenting av det. Folk ser sig omkring när de går från sina hem och köper dyra larmsystem. Jag ser områden som kontrolleras av kriminella, äldre som inte vågar sig ut, gäng som förpestar bostadskvarter, skjutningar som är rena avrättningar på öppen gata.

Man vågar inte säga till en 15-åring att sluta skrika i tunnelbanan, för man är rädd att hans kompis ska sätta en kniv i halsen på en.

Får mina kommande barn uppleva det Sverige som jag växte upp i, eller är det borta?

Fransoir Antoine

När rädsla och misstänksamhet börjar bli vardagsmat i vårt samhälle, ja då slår vi in mot en farlig väg och ett dystrare klimat, där man måste visa en hård fasad gent­emot sina med­människor.

När sedan någon politiker ser verkligheten, från gatunivå till samhällets toppskikt, och vill stoppa denna utveckling möts han av burop från övriga politiker. För mig som utomstående och utan någon politisk färg är det helt obegripligt.

Det är svårt att sia om framtiden, men vilken väg håller Sverige på att gå? Får mina kommande barn uppleva det Sverige som jag växte upp i, eller är det borta? I stället för värme och kärlek byggs murar, på grund av ansvarslösa, 
mesiga politiker och ledare.

Ökad misstänksamhet?

Fransoir Antoine