Min lokala hjälte

Farligt beteende på vägen till Brevik

Titt som tätt kommer insändare om trafikanters beteende. Oftast om oss som kör ”för fort”, ”hänsynslöst” och ”utan omdöme”. Föreslagen lösning brukar vara att man ska dra ner hastigheten. Låt mig vara lite motvallskärring. Visst är hastigheten viktig, men ännu viktigare är samarbete och aktivt, medvetet trafikbeteende.

Jag bor på Brevik och åker så gott som dagligen fram och tillbaka. Alldeles för ofta ser jag rent livsfarliga beteenden. Bilar som i dolda kurvor kör mitt i vägen. Föräldrar som går med barnvagnar i ”innerkurvan”. Jo vi har alla fått lära oss att gå på vänster sida men man glömde att informera om sunt förnuft, det vill säga att man måste byta sida om det är dold sikt. Bilister som tvärnitar när man ”plötsligt och helt oväntat” möter en buss eller lastbil. Som om bilen skulle bli mindre för att den står stilla. Bilister som kör 30–40 kilometer i timmen och aldrig någonsin tänkt tanken att man kan släppa förbi dem som önskar köra lite fortare. Fotgängare som går på vägen helt svartklädda utan reflexer och tror att de är synliga i mörkret. Bilister som uppenbarligen helt saknar känsla för bilens placering i vägbanan.

Otaliga gånger har jag blivit ”nerpressad” i diket när jag möter dessa. Fotgängare som ”av princip” inte kliver lite åt sidan när det kommer en bil. Gör man det så visar man bilföraren att man noterat dennes närvaro.

Tänk framåt, tänk aktivt och samarbeta så minskar såväl olycksrisken som irritationen hos medtrafikanterna! Avslutningsvis skulle jag vilja uppmana vägföreningen att sätta upp fler trafikspeglar i kurvor med dold sikt.

Tack för ordet!