Min lokala hjälte

För (V) går ideologin före verkligheten

Svar ”Vinstintresset drar resurser från eleverna” den 26 november:

I insändaren skriver vänsterpartisterna: ”Värst av allt är att eleverna ses som konsumenter som har att byta skola om de inte är nöjda”. Vänder de sig då mot att missnöjda elever inte tvingas kvar utan har rätt att byta skola?

Eller är det begreppet ”konsumenter” som inte faller dem i smaken? Artikelns fokus på JB förvånar inte – det är enkla poäng och ger en inkorrekt bild av branschen.

Utgår man från hur enstaka aktörer skött sig kan man hitta dåliga exempel även inom det kommunala. Nej, för att debatten ska bli trovärdig måste man i stället se till den stora massan.

Man bör lyfta fram att 97 procent av friskoleföretagen är småföretag med 1-4 skolor. Man bör framhålla att fler än 9 av 10 av välfärdsföretag inte är koncerner ägda av ”vinstjagande riskkapitalister”.

Och när man påstår att vinstintresset drar resurser från eleverna bör man ta hänsyn till undersökningar som visar att föräldrar med barn i friskola är mer nöjda än de med barn i kommunal skola (Lärarförbundet & Novus, 2011).

Slutligen bör man se till de positiva följderna av privata aktörer. I min verksamhet utvecklades till exempel Sveriges första förskolebuss – en integrationsfrämjande innovation som för barn från olika delar av samhället närmare varandra.

Solveig Sunnebo, Helianthus förskolor & Välfärdens Grupp 8