För vem finns arbetsförmedlingen?

Finns de för sin egen skull eller för de arbetslösa?

Inskriven på arbetsförmedlingen, för andra gången, personen det handlar om (vi kan kalla honom Kalle) har aldrig träffat sin handledare och har fått byta handledare fyra gånger utan att få information om att så skulle ske.

En dag ringer en handledare och påstår att Kalle inte hört av sig. Jodå, Kalle har hört av sig till den som sist var handledare men det har inte kommit med vid bytet av handledare. Handledaren har inte en aning om vad han har för utbildning och vad han söker för arbete.

En av handledarna gjorde upp en handlingsplan som inleds med att den är upprättad tillsammans med Kalle. Nä,den har Kalle aldrig varit inblandad i. Handlingsplanen kommer i färdigt skick per post.

Kalle ska varje månad skicka in information om vilka jobb som söks, det sker men han får ändå skällning. Varför det? Jo, han skickade informationen om vilka jobb han sökt till den han trodde var hans handledare men det visar sig att byte har skett igen.

Coaching – nej, sitta ner och lära känna den arbetslösa – nej, vara intresserad av den som är arbetslös – nej, vara ett stöd – nej, vilja veta vad personen söker för jobb – nej.

Varför finns ni? Ni har inga mål, inget intresse av de som är arbetslösa och ordet empati har ni nog aldrig hört talas om.

Det är inte så konstigt att arbetslösheten ökar, stressrelaterade sjukdomar och depressioner ökar också lavinartat.

Finns ni bara där för er egen skull? Tänk om ni tog arbetet på allvar och jobbade för dem som är arbetslösa, ja då kanske även ni skulle bli arbetslösa till slut och få uppleva vad alla som skrivs in hos er upplever i dag.

Besviken Kalle

Skribenten tycker att arbetsförmedlingen saknar intresse och empati för de arbetslösa.arkivbild: stefan källstigen

Det är inte så konstigt att arbetslösheten ökar, stressrelaterade sjukdomar och depressioner ökar också lavinartat.