ANNONS

Föräldrar har ofta inga val

ANNONS

Svar på insändaren ”Långa dagisdagar” den 11 mars:

Du bekymrade farmor som tycker så synd om de barn som går långa dagar på förskolan. Du tror inte att vi föräldrar, som av olika anledningar inte har något val än att ha våra älskade barn på förskolan långa dagar tycker att det är jobbigt att vara tvungen att lämna klockan 6.30 och hämta kl 17 eller ibland ännu senare? En del har inte möjlighet att gå ner i arbetstid, en del åker lång väg till och från jobbet varje dag, en del är ensamstående. Det finns många orsaker som gör att det ibland inte går att få ihop.

Självklart önskar jag att mina barn inte behövde gå så långa dagar på förskolan. Tiden jag får tillsammans med dem på vardagarna är inte lång och det gör mig otroligt ledsen.

Du ifrågasätter hur vi föräldrar tänker. Jag tänker att jag i alla fall har ett jobb och kan försörja mina barn, jag kan ge dem mat varje dag och hela och rena kläder. Vill jag att det ska vara så här? ­Absolut inte! Jag vill ha mer tid med mina barn, mycket mer tid. Men vad ska jag göra då? Säga upp mig och bli en oavlönad hemmafru, vilket också skulle innebära att mina barn får mindre av allt så som mat och kläder?

Att införa en maxgräns var ditt förslag. Ska mina barn stå utanför staketet och vänta tills jag hinner hämta dem? Jag jobbar heltid och kan inte gå ner i tid. Jag letar nytt jobb närmare hemmet för att försöka få ner tiden.

Skuldkänslorna jag känner inför att låta mina älskade barn gå långa dagar på förskolan och skola och fritids är stora, men än så länge har jag inte något alternativ. Och så kommer du, en farmor som är helt bestört över de stackars barnens långa dagar och känner att du är tvungen att kommentera och tycka till. Då du nu är farmor så vet jag ju helt säkert att du inte har haft små barn i förskoleåldern själv i dagens samhälle, det är inte alltid helt lätt.

Jag blev arg, ledsen och mycket uppretad av ditt inlägg!

Heltidsarbetande mamma

ANNONS
ANNONS