Min lokala hjälte

Förbifarten förstör magisk mötesplats

På höstens vackraste dag var jag på Stockholmskretsens naturguidning på mitt magiska Järvafält.Under hela mitt liv i Sverige har jag bott intill natur/kulturreservatet Järva. Lägg märke till ordet kulturreservat som används om området.

Våra inspirerande guider från naturskyddsföreningens Stockholmskrets informerade oss om att det är ett kulturreservat eftersom det finns en stor mänsklig/kulturell påverkan på hur naturlandskapet ser ut. Bland annat finns Stockholms enda lantbruk med det som sägs vara ett av världens största stadsjordbruk vid Hästa Gård.

Men för mig bär även kulturreservatet en annan betydelse. Det att naturområdet lämnar plats åt och skapar mötesplatser för och mellan många kulturer. Där värnar man om och värdesätter naturplatsen som en kulturell mötesplats, där du oavsett klass, etnicitet ålder kan möta olika människor. Inför naturen är vi alla lika!

Det humoristiska i det hela är att just det argumentet används av förbifartsförspråkarna som vill bygga ut vägar för att binda samman (människor antar jag) från norra och södra delar. Men vad är det som egentligen binder oss samman? Om det är därför förbifarten ska byggas, hur skapar förbifarten värdefulla mötesplatser?

Vad jag vet är att mitt Järvafält alltid har funnits till mitt och andras förfogande. En plats där man kan återhämta sig, få tröst, höra fågelsång eller en plats att picknicka på med sin familj och sina vänner.

För mig är Järva en viktig mötesplats för olika föreningar, personer och kulturer tillsammans med mötet i och med naturen. Vad kan vara en mer värdefull mötesplats än den som välkomnar alla och där alla står lika inför naturen?

Hanna Ghandina Borglund

Höstens vackraste dag blev det extra tydligt för skribenten hur värdefull naturen på Järvafältet är.arkivfoto

För mig är Järva en viktig mötesplats för olika föreningar, personer och kulturer tillsammans med mötet i och med naturen.