Förbifarten tillåts gå före bra kollektivtrafik

Nedlagda busshållplatser, indragna turer, hissar och rulltrappor som står stilla i veckor eller månader, utebliven omvandling av 4:ans buss till spårvagn, senarelagda eller uteblivna investeringar i tunnelbanan och tvärspårvägen, trängsel i alla bussar och tåg, höjda priser på biljetter och månadskort, försenade eller inställda pendeltåg, nedrivna kontaktledningar och trasiga växlar. Allt detta är problem som kollektivresenärerna känner av i allt högre grad.

Måste det vara så här? Är det fortgående förfallet konsekvensen av någon naturlag? Naturligtvis inte. Vad det handlar om är delvis felaktiga prioriteringar, dålig skötsel och eftersatt underhåll. Trafikverket och SL klarar inte sina åligganden. Men det är mer än detta: såväl Trafikverket som politiker av allsköns kulörer finner det roligare och sexigare att bygga nya bilvägar än att bygga nya spår och underhålla de befintliga.

”Förbifarten” – Exploateringsled väst – började 1992 på 7,2 miljarder, men är nu uppe i bortåt 32 miljarder kronor plus lika mycket i räntor. Hela summan, så när som på omkring fem miljarder av skattemedel, tas från de trängselavgifter som enligt resultatet av folkomröstningen skulle gå till både kollektivtrafik och vägar. Våra barn och barnbarn – födda och ännu ofödda – ska betala av på detta svarta hål, planerat för omkring 140 000 fordon per dygn, till åtminstone 2057.

Under tiden förfaller ryggraden i Stockholms system för persontrafik, det vill säga kollektivtrafiken, med någon miljon resenärer varje dygn, av brist på pengar.

Politiker i nästan alla läger finner denna prioritering rimlig. ”Förbifarten” – trafikplanerarnas och bil- och byggföretagens våta 50-talsdröm – går före allt annat. Kosta vad den kosta vill.

Den som inte delar denna uppfattning bör göra sin stämma hörd, till exempel genom att kontakta ”sina” politiker i landstinget. Ännu en tid är det möjligt att lämna resterna av 1950-talets planering bakom oss och i stället rikta in Stockholms utveckling mot framtiden.

Claes Trygger, Gärdet

Alla problem i kollektivttrafiken är delvis en effekt av prioriteringen att bygga Förbifart Stockholm, menar skribenten.arkivbild

Såväl Trafikverket som politiker av allsköns kulörer finner det roligare och sexigare att bygga nya bilvägar än att bygga nya spår och underhålla de befintliga.