ANNONS

Hammarbyskogen är värd ett naturreservat

ANNONS

Hammarbyskogen är en liten, vildvuxen skog.

I maj 2014 togs beslut om 3 nya naturresarvat – Älvsjö­skogen, Årstaskogen och Kyrkhamn nordvästra Stockholm. De båda två första skogarna borde också fått med Hammarbyskogen.

Denna lilla skog med samma vilda natur som Älvsjö- och Årstaskogarna, orörd, kuperad terräng, olika sorter av djur, stora som små, småkryp i de träd som ståt kvar eller har fallit, grodor, änder i kärren med mera.

Dessutom är dagisgrupper och skolbarn så gott som dagligen där, klättrar över stock och sten eller i träd, orienterar eller har det bra i naturen, och att bara vara i skogen.

Skogen består av ett stråk, cirka 150 meter brett och cirka 400 meter långt, från Hammarbyhöjdens IP till där det stupar ner mot Hammarby Sjöstad.

Det är alltså denna lilla skog, som ni politiker och tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret vill skövla, spränga bort och jämna med marken!

Dessutom är det ju tänkt att en gata, med tillhörande bilar, ska gå rakt igenom, från Finn Malmgrens väg och anslutas med Hammarby Sjöstad. Hur tänker man egentligen?

Den 28 augusti var det i SVT-programmet ”Morronsoffan” en biolog Per Bengtsson som beskrev hur skogarna minskar och hur viktigt det är med skog för barn, som kan uppleva det lugn, och möjligheter som det finns i skogarna.

Min uppmaning till er: Besinna er, tänk om. Tänk om när det gäller denna lilla naturresarvat-liknande skog. Den är alltför viktig för alla idag, och också till alla i nästa generationer!

ANNONS

Hänvisa inte till exempelvis Nackaresarvatet, dit kan varken dagisgrupper eller skolbarn ta sig och känna sig hemma. Det är ju trots allt så att man trivs bäst på ”sin egen gård” eller där omkring. Eller hur?

Miljöbalken anger följande skäl: bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, tillgodose behov av områden för friluftsliv.

Ett bevarande av Hammarbyskogen är lika med en investering i nutid och för all framtid!

Uffe från Söder

Att bevara naturen är att investera för framtiden, menar insändarskribenten.foto: mostphotos

Det är ju trots allt så att man trivs bäst på ’sin egen gård’ eller där omkring.