Min lokala hjälte

Idrott – den naturliga vägen till gemenskap

Jag är uppvuxen i Norra Botkyrka, jag är stolt över det.

Jag har bara goda minnen. Det var invandrartätt men respektfyllt. Man sket faktiskt i varifrån man kom och det var inte för att någon var svart, vit, gul eller blå som den fick stryk.

Det som höll ihop hela samhället var förmodligen det faktum att idrottandet var på en väldig hög nivå. Norsborg hade stora sektioner med såväl fotboll, handboll, volleyboll och ishockey.

Alby hade en levande klubb. De så kallade invandrarna skapade sina egna föreningar såsom Arameiska och Assyriska men många av dem fann såklart gemenskapen med de ”infödda” svenskarna något mer strukturerad.

Det krävs tålamod och svensk struktur för att klara av att kommunicera med samhället när man driver en förening. Annars får man problem. Det är svårt.

I Norra Botkyrka finns knappt någon lagidrott kvar i dag. Handbollen är nedlagd, ishockeyn är nedlagd, fotbollen är inte ens värd namnet.

Allt förfaller. Varför?

Jo för att man inte från politikernas sida tagit ansvar för samhällsutveckling och integration.

Min fråga till Botkyrkas ledning är: Ser ni inte problemet? Ser ni inte att den enda naturliga vägen för att skapa någonting vi, oavsett nationell bakgrund, gemensamt kan vara stolta över, är idrott.

Framförallt ungdomsidrott.

Gör om och gör rätt. Jag hjälper gärna till. Men politiker, sluta vara så övertygade om att ni kan. För det kan ni inte. Ta hjälp av de som kan genomföra något som faktiskt betyder en skillnad. Inte bara tomt snack.

Så ni som leder och tar beslut: Katarina Berggren (S) och Jimmy Baker (M)– det är nu ni ska ert ansvar.

Stefan Högquist

Insändarskribenten är övertygad om att avsanaden av idrott är problemet i Botkyrka kommun och vill att politikerna agerar. arkivbild

Det som höll ihop hela samhället var förmodligen de faktum att idrottandet var på en väldigt hög nivå