Inför rättvisare priser i länets kollektivtrafik

Svar på insändarna ”Gör det billigare att åka med SL” samt ”Låt pensionärer åka gratis i kollektivtrafiken” den 9 oktober respektive den 30 oktober: Frågan om kollektivtrafikens prissättning är viktig. Antingen betalar vi kostnaderna via landstingsskatten som i dag är 49 procent av SL:s kostnader eller via biljettavgifter. Det är både en fråga om effektivitet och om rättvisa. Dagens subventionering av tunnelbana och pendeltåg är nära optimal, medan bussarna subventioneras i överkant när man har effektiviteten som ledstjärna.

I Stockholms län är korta resor för dyra för dem som inte reser varje dag på månadskortet. Dessa så kallade sällanresenärer är i Sverige i majoritet (53 procent). För resor inom både en, två och tre zoner är det billigare att åka bil än att åka med SL, om man inte har månadskort. Detta är inte särskilt effektivt om man vill attrahera bilister till att åka kollektivt, bland annat från miljösynpunkt. Här håller jag med signaturen ”Tågresenären”.

Att låta vissa åka gratis kan diskuteras. Det finns risk att gratistjänster leder till överkonsumtion. Däremot kan man ifrågasätta varför de allra rikaste kollektivresenärerna – de heltidsarbetande – ska subventioneras allra mest med billiga månadskort, medan mindre bemedlade, som pensionärer och studerande, ska hänvisas till dyra kontant- och förköpsbiljetter.

Pensionärers disponibla inkomst är 79 procent, medan de studerandes är enbart 53 procent av de förvärvsarbetandes inkomster. SL:s rabattpriser ligger på drygt 60 procent av fullt pris som en jämförelse.

Det vore mer rättvist att sänka priserna för åtminstone förköpsbiljetter, och höja priset på månadskort, särskilt i rusningstid, då marginalkostnaden är cirka fyra gånger högre.

Om man ska rabattera dem med lägre inkomster bör man, precis som Owe Svantegård förespråkar, göra det under lågtrafiktidet till exemepl mellan klockan 09 och 15, och efter klockan 19, då är det studerande som borde prioriteras.