Inför tidsbegränsning på nyårsfyrverkerierna

”Hjälp jag är livrädd!” Om min hund kunde tala skulle denna replik vara den hon upprepat stor del av nyårsaftonen 2012. Vissa hundar är ”skotträdda”, min Clara 3 år, har inför årets fyrverkerier fått olika hjälpmedel: Två former feromoner – en lugnade substans som tikar utsöndrar till de nyfödda valparna. Dessutom en har hon fått lugnande medicin. Som sista utväg har veterinär ordinerat lugnande tabletter, en sort även vi människor kan ordineras.

Jag tror att det kan vara mycket spännande och roligt att välja, köpa och avfyra olika raketer som både kittlar öron och ögon. Självklart måste alla ni som vill, få avfyra och fira in det nya året med fyrverkeri. Men det är dags att vi hjälps åt att skydda alla skotträdda hundar. Nyårsafton i år började smällandet klockan 15.30, återkom då och då med kulmen vid midnatt – förstås – cirka nio timmars plåga för Clara och för oss ägare.

Medicinen räckte inte för att lugna hunden, vi har alltså prövat allt. En hund kan man inte ta upp i famnen och trösta i sådana här situationer. Det enda hon vill är att hålla sig intill oss samt vistas i källaren. Hon vågar inte gå ut för att kissa med mera.

Jag anser att vi behöver en tidsbegränsning, till exempel runt midnatt, då nyårsfyrverkerier får avfyras här i Åkersberga. Det är dags för en debatt.

Jag vädjar om medkänsla med de djur som skräms bortom vett och sans. Många av er som skjuter fyrverkeri är troligen ansvarsfulla och kärleksfulla föräldrar. Alla som upplevt ett barns rädsla torde även kunna ta in rädda husdjur i sin omtanke. Nu är det 2013, ett helt nytt år med allt roligt det kan bjuda på. Om ett år – nyårsafton igen – kan vi då hjälpas åt att begränsa tiden för fyrverkerierna? Allt är möjligt – om vi vill tillräckligt gärna!