”Vart tog den äkta omtanken vägen?”

träd trädkramare stam bark händer
"Visa lite medmänsklighet!"
Marie Lagerström vill att fler ska bry sig om sina medmänniskor.

”Fem personer dödades i terrordådet på Drottninggatan 2017. Flera av deras anhöriga anser att det stöd Sverige ger efterlevande är alldeles för litet.”

När jag läser detta inslag i media kan jag inte låta bli att tänka: De skulle bara veta hur dåliga vi är på att ge stöd åt ännu levande personer i vårt land. Det är en skam.

Hemlöshet, utförsäkringar, socialtjänsten som prioriterar, väntetider som kräver att man tar ledigt för att sitta i telefonkö, oro över om man hinner överleva en planerad operation, åtal som blir liggande ända tills de slutligen läggs ner, etcetera Listan kan göras lång. Mina tio fingrar räcker inte för att räkna upp alla ”fall ” som jag bevittnat under åren.

Nå, varför bryr jag mig då? Jo, därför att så länge jag har mitt förstånd i behåll och äger ett sunt förnuft, tänker jag fortsätta bry mig.

Detta land har blivit ett enda stort ego. Bara JAG har det bra är jag nöjd.

Visst, vi skriver på namnlistor, förfasar oss över orättvisor, kommenterar så tangenterna glöder och skickar hjärtan som blöder. Men allt det gör vi bakom en skärm.

Ute i verkliga livet hukar vi och låtsas inte se det som är obekvämt. Skulle någon visa sig vara obekväm pekar vi mot dörren och visar vägen ut.

Det finns ingen trygghet längre i vårt land. Inte i skolan, inte på arbetsplatsen. För att inte tala om otryggheten om du blir sjuk eller arbetslös. Jag har mött alldeles för många människor som förlorat ALLT. Det är skrämmande hur lätt man blir utbytt mot någon annan.

För de lyckligt lottade, de som är bekväma, för dem går livet vidare. Men sanningen är att när det stormar som värst, då står du ensam. När du som mest behöver någon finns ingen där. När du, till slut blir liggande blir du sparkad eller trampad på.

I dag tänker jag göra som vanligt, ta på mig silkesvantarna, låna ut mitt öra och axel, visa min omsorg och medkänsla. Jag tänker fortsätta visa att jag bryr mig.

Marie Lagerström