Djursholmsbon: ”Nu måste även jag skämmas”

"Om inte vi kan ta emot några av dem, vem ska då göra det?" undrar insändaren.
"Om inte vi kan ta emot några av dem, vem ska då göra det?" undrar insändaren.
"När jag läser sådana här insändare skäms jag faktiskt för att jag bor i Djursholm" skriver Eva Boëthius i ett svar på insändaren från "En mycket orolig förälder".

Min familj har bott i Djursholm sedan 1915. Först har mina barn växt upp här, och nu mina barnbarn. Ibland har de inte sagt att de kommer från Djursholm, eftersom det finns så många fördomar mot vårt ”överklassamhälle”.

Inte för vilda, farliga djur man bygger husen, utan för människor.

Eva Boëthius

Jag har istället alltid varit stolt över varifrån jag kommer, men nu måste även jag skämmas. ”En mycket orolig förälder” är upprörd över planerna på modulbostäder vid Båtmanstorpet, ”på ängen där barnen lär sig navigera och upptäcka skogen.” /…/ ”Hur kommer dessa övningar att se ut i framtiden? Kommer barnen att kunna vara här?” undrar insändaren.

Människor som flytt krig

Ja, det är ju inte för vilda, farliga djur man bygger husen, utan för människor som ofta tvingats fly för livet från krig. Om inte vi kan ta emot några av dem, vem ska då göra det?

Vad lär sig barnen i sjöscouterna av den här debatten kan man undra? Vad lär sig barnen av din protest? Att det finns människor som får bo här och de som inte får göra det? Rasism alltså?

I så fall ska ju deras verksamhet inte understödjas av kommunen. Det här kanske är att gå långt, men när jag läser sådana här insändare skäms jag faktiskt för att jag bor i Djursholm.

Eva Boëthius