”Köra för fort har blivit accepterat”

Det finns en fortkörningskultur, anser skribenten.
Det finns en fortkörningskultur, anser skribenten.
Sänk farten – och spara både miljö och människoliv, manar insändarskribenten.

Transportstyrelsen konstaterar att antalet döds­olyckor åter ökar på landets vägar. Med 236 döda år 2017 kommer man inte att nå målet på högst 220 förolyckade senast år 2020.

Man skyller på att alltför många inte använder bilbälte. Men det är naturligtvis nonsens. Den primära olycksorsaken är förstås en helt annan.

Nästan alla olyckor orsakas av för höga farter. Det har utvecklats en kultur av fortkörning i det här landet, att alltid och överallt ligga minst 10–20 kilometer i timmen över tillåten hastighet.

Jag vet vad jag talar om, jag bor invid ett 30-skyltat vägavsnitt där medelhastigheten ligger på drygt 50 kilometer i timmen, med toppar på drygt 90.

Ett annat exempel är E4:an som nu vintertid på partier är skyltad till max 80 och bitvis 70 kilometer i timmen. Det känns mera som sysselsättningsterapi när Vägverket byter skyltar två gånger per år. Medelhastigheten ligger ändå alltid på minst 100.

Hur kunde det bli så här? Total frånvaro av kontroller och ständigt minskande polisresurser har lett till att det successivt har utvecklats en kultur där fortkörning accepteras av samhället. Ingen bryr sig längre och det är fullständigt riskfritt för alla fartdårar. Att försöka prata ner olycksstatistiken är dessvärre ingen framkomlig väg.

En sak till: En helt förbisedd effekt av fortkörningen är dess klimatpåverkan. Eftersom ett fordons rörelse­energi är kvadratiskt proportionell mot farten resulterar en fartökning från 80 till 100 kilometer i timmen i 56 procent högre drivmedelsförbrukning och därmed motsvarande ökning av utsläpp av växthusgaser. Genom effektivare fartövervakning skulle vi alltså kunna minska utsläppen dramatiskt.

Men det är klart, det ger inte samma klirr i statskassan som det komplicerade systemet med fordonsskatter baserat på fiktiva utsläppsvärden.