”Kära skola, vad hände med allas lika värde?”

"Känslan av att inte blivit vald kommer att sitta kvar länge".
"Känslan av att inte blivit vald kommer att sitta kvar länge".
Sophia Adamsson skriver om konsekvenserna av att tvingas välja sina framtida klasskamrater.

Ett stort steg.

Efter sommaren ska klassen delas och blandas upp, bli fler klasser. Nya elever skall tillkomma från närliggande skolor, det ska bli nya lärare och ett nytt klassrum. Men skolan är densamma.

Det är tryggt. Pirrigt och spännande, men ändå tryggt.

Det är treorna som snart skall börja fjärde klass. Nu är det dock så att eleverna får välja tre kamrater som de vill fortsätta att ha i sin kommande klass, efter uppblandningen.

Här börjar problemet, för hur går det då för barnet/barnen som inte kommer att väljas? Barnet som inte kommer att väljas av någon? Inte av någon alls?

Det finns 24 barn och alla får välja tre elever vardera. Det blir 72 val av barn. Och tänk om du inte är någon av de 72 valen.

Så många namn och val, 72, men ingen av dem är du.

Känslan av att inte ha blivit vald kommer att sitta kvar länge

Om vi stannar upp här ett tag. Känner in känslan. Tänker tanken.

Tänk dig att du på jobbet eller i din familj, bland dina vänner, i din idrottsförening, fick möjlighet att göra samma val. Hur skulle det kännas för dig om du inte var med på ETT av valen? Ett av 72. Känn på den.    

Tror ni att det barnet känner glädje? Att den känner sig inkluderat i gemenskapen? Tror ni den ser fram emot att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet? Kommer sommarlovet att bli härligt?

Nej, det är det ju ingen som tror naturligtvis.

Men vad som är värre i detta: känslan av att inte ha blivit vald kommer att sitta kvar länge. Ja, så länge att det sträcker sig bortom fjärde klass.

Alla vet ju att barnet inte blev vald av någon. För barn pratar ju. Känslan kommer sitta kvar hela mellanstadiet ut, men även följa med hela skolgången.

De redan ensamma barnen blir ännu mer ensamma. De som redan inte känner sig utvalda kommer heller inte att väljas. De som inte inkluderas kommer heller inte att känna sig inkluderade.

Eller hur var det nu, kära skola? Var det inte allt detta du skulle stå upp mot – ensamhet och utanförskap? Stå upp för allas lika värde, trygghet, glädje och hopp?

Hopp om framtid, den ljusnande framtid.

En framtid som är allas.

Sophia Adamsson