”Har Gud glömt oss?”

En ny dag i förorten som Gud glömde.
En ny dag i förorten som Gud glömde.
Så ser en vanlig dag ut i förorten som Gud verkar ha glömt.

Så gryr åter en ny morgon i förorten som Gud glömde. Alla hjärtans dag och vänliga veckan har passerat och allt är som vanligt igen.

Hukande bakom sina gardiner skymtar en morgontrött granne som bara måste se vem som passerar genom porten. Uppe i sjunde himlen lutar sig en annan ut för att fotografera allt som rör sig på gården.

Jag sträcker på ryggen och håller huvudet högt då jag möter grannfrun, allt för mitt ryktes skull. Jo jo, tänk på ditt rykte, det gör alla andra. Möter en smått överförfriskad man som utbrister: ”Men se, god dag. Vackert väder, inte sant?”

Vid övergångsstället kämpar en äldre dam med att få upp sin rollator på trottoaren. Vågar jag fråga om hon behöver hjälp? Sist blev hon så rädd, hon var nämligen säker på att hon skulle bli rånad. Hon hade minsann läst i tidningen hur det går till nu för tiden.

Och så möts vi då igen, jag och Sven. Sist jag såg honom låg han på parkbänken, men i dag berättade han att han fått en plats inne i värmen på jourhemmet.

Jag ser mig omkring i förorten och undrar: Gud, har du glömt oss?      

Marie Lagerström