Insändare: ”Man hotar min hembygd!”

Rädda gårdsmiljön på Överjärva, tycker insändarskribenten.
Rädda gårdsmiljön på Överjärva, tycker insändarskribenten.

Trots att jag är uppvuxen I Råsunda på 50- och 60-talet och har haft far, farfar och farfars mor boende i det gamla Råsunda har jag haft svårt att känna att Solna var min hembygd. Vilken glädje därför att jag på äldre dar hittat och lärt mig uppskatta miljön på Överjärva gård. Här kunde jag som förortsbarn känna att också jag har en hembygd.

Där finns en fin miljö som kan lära ut om det lugna och idylliska, men också hårda, livet på en stor gård som funnits på platsen i flera hundra år, ja ända från järnåldern faktiskt. Men det är inte bara ett museum utan en levande oas med djur, -natur och kultur för mig, mina barn och mina barnbarn.

Det här är inte en blek kopia av ”Lill-Skansen” eller en 4H-gård, utan en gårdsmiljö på riktigt där dikesrenar blomstrar efter lieslåtter, lammen betar i hagarna och höns gräver mask i en riktig hönsgård.

Den äldsta byggnaden på gården är dess ladugård. Den är snart 200 år gammal och en viktig symbol för gårdens historia som mjölkgård.

Nu ryktas det att ladugården ska rivas för att ge plats för de båda Rödingarna (järnvägs-arbetarbostäderna) som i dag står uppställda provisoriskt utefter Överjärva Gårdsväg. De byggnaderna är förstås också värda en fin plats där de kan bevaras åt eftervärlden.

För ladugården har en process för byggnads-minnesmärkning inletts hos länsstyrelsen och om den fullföljs kan bidrag för en upprustning sökas. Den något yngre Vinterträdgården inom området blev för snart fyra år sedan länets 192:a byggnadsminne och länsstyrelsen bedömde redan då att den välbevarade gårdsmiljön har mycket höga kulturhistoriska värden.

Varför föregripa processen och riva?

Rädda gårdsmiljön på Överjärva!

Mormor Margareta, fjärde generation Löfroth i Gamla Råsunda