Insändare: ”Skolavslutningar i kyrkan blir frivilliga”

Samuel Klippfalk (KD), kommunalråd i Solna kommenterar den 21 juni lagändringen om skolavslutningar i kyrkan och konstaterar träffsäkert: ”Att vara i en kyrka utan att komma i kontakt med religiösa inslag är ungefär lika enkelt som att försöka simma utan att bli blöt.” Jag uppskattar Klippfalks ärlighet och uppriktighet i den detaljen, men han glömde att nämna frivilligheten. En liten, men viktig, detalj som är helt i enlighet med grundlagen RF 2:2.

Det är frivilligheten som gör lagändringen så välkommen för oss som inte vill vara i kyrkan överhuvudtaget, oavsett prästens medverkan eller ej. Frivilligheten får nämligen en avgörande konsekvens för skolorna: Skolan har ett uppdrag. I uppdraget ingår att hålla skolavslutningar som alla elever ska närvara vid. I förekommande fall måste det alltså bli två skolavslutningar, varav den ena är ett frivilligt tillval.

Enligt Skolverkets juridiska riktlinjer går det inte att få befrielse från skolavslutningen, då denna är en del av utbildningen och inte undervisningen. Detta har ställt till det för oss som hittills tvingats skolka för att slippa gå i kyrkan. Nu slipper vi det. Vi kan lagligt utebli från kyrkan. Det är en utmärkt lösning och jag är helt övertygad om att Klippfalk delar uppfattningen att kyrkobesök alltid ska vara frivilliga och aldrig ske inom tvång. Det går alltså att uppskatta lagändringen, även om man närmar sig frågan från skilda utgångspunkter.

Camilla Grepe, redaktör för debattmagasinet Bright