INSÄNT: ”Skogsskövlingen har gjort ett helvete av vårt paradis”

Denna vecka har jag varit hemma på grund av influensa. Då den isolerat mig i hemmet har jag fått se hur skogsskövlingen, industriområdet i Älta och utfyllningen av grusgropen påverkat min familjs livsmiljö.

När vi flyttade in i vårt nya hus var det bland de mest fantastiska händelserna i mitt liv. Nu har det blivit en mardröm. Skogen är borta, den som var som en skyddsmur mot motorvägen. Trafiken på vår lilla väg är i dag ibland lika tungt trafikerad som motorvägen.

Mina barn som går och cyklar längst Grustagsvägen har lastbilar i hög hastighet slickat förbi. Lastbilar som dumpar avfall på den ytan de först skövlade.

För mig känns detta som att ha varit i paradiset men hamnat i helvetet. Jag har väl inget emot utveckling, utom när den påverkar en negativt och ens levnadsstandard sjunker. Samtidigt har det blivit ett slagfält mellan kommuner och NCC där vi har en minimal betydelse. Man känner sig söndertrampad av girighet, ignorans och egoism.

Älta och Tyresö är mina barndomsorter som präglas av skog, skärgård och sjöar. Nu låter man företag som NCC skövla det vi som bor här i första hand prioriterat högst! Varför jag bor där jag bor är för tillgången till skog, sjö och skärgård! Funderingarna har ofta varit att sälja och flytta men vill helst inte ge NCC och Stockholm stads den segern.

Lindalsbo