Min lokala hjälte

”Vi lycraklädda cyklister är glada av oss”

Gång och cykelbana
Det gäller att välja rätt sida.
Träning gör gott för knopp och kropp. Därför är cyklister ett glatt släkte, menar insändarskribenten. Men även den glada kan surna till.

Många insändare nu under sommarmånaderna handlar om vårdslösa och respektlösa cyklister som terroriserar gång- och cykelbanor. Jag som cyklist skulle vilja reda ut det här en gång för alla. På många ställen finns en mittmarkering för att skilja cykel- och gångväg. På andra ställen skiljs det på filerna med hjälp av betongplattor för fotgängare och slät och fin asfalt för cyklister.

Att jag som 25-årig lycrabeklädd cyklist ska behöva argumentera börjar bli jobbigt.

Att jag som 25-årig lycrabeklädd cyklist ska behöva argumentera för dessa regler med uppstudsiga, ofta äldre män, för att få cykla till jobbet ensam utan deras sällskap i cykelfilen börjar bli jobbigt.

Vi motionärer och cykelpendlare som klär oss i tighta funktionskläder verkar ha en negativ effekt på folk. Vi är egentligen väldigt glada av oss då träning gör gott för kropp och knopp. Men eftersom vi sällan får vara ifred surnar vi ibland till. Man läser ofta om att utbildning i trafikvett till cyklister bör lagstadgas och att cyklister svischar förbi i för hög hastighet på cykelbanorna innebär en säkerhetsrisk.

”Det onda är inte vi cyklister”

Men har ni hört att det finns två sidor av myntet? Om ni alla skulle vakna och se sig för, lägga bort telefon och hörlurar och vara lite uppmärksamma på vilken sida man går på så skulle vi aldrig ha några problem. Alla människor är olika, förutom på en punkt; att alltid hitta en syndabock för allt ont. Och det onda, är inte vi cyklister!

Kristofer Pettersson