Min lokala hjälte

”Lite medmänsklighet i matbutiken, någon?”

Coopbutiken på bilden har inget med den Coopbutik som insändaren syftar på.
Coopbutiken på bilden har inget med den Coopbutik som insändaren syftar på.
Insändarskribenten tycker att det är dags för folk i kön på Coop att vissa lite medmänsklighet och ha förståelse för de äldre i matkön.

Det suckas. Stönas. Himlas med ögonen i kön på Coop. Det är svårt att få upp plånboken ur väskan som är fastspänd på rullatorn. Det tar tid att få av gummibandet som för säkerhets skull sitter runt plånboken. Att få tag i de ihoprullade sedlarna med de krumma fingrarna. Hon hör lite dåligt. ”Vad sa du? Tio kronor?” Inte lätt att se skillnad på de nya mynten.  Nu börjar det ånga ur öronen på dem i kön:  ”Men herregud. Måste hon ut mitt i lunchtid? Jag måste vara tillbaks om 15 minuter.” Hon har tagit på sig läppstift. Kammat håret. Tagit sin krokiga kropp och rullator och gått ner på Coop.  Ve och fasa under lunchtid!  Kanske för att det är enda gången på dagen hon får se folk? Prata? Om än så bara med en stressad kassörska. Hur blind, döv och senil man än är går irritationen ingen förbi. Hon kanske inte hör. Hon kanske inte ser.  Men jag lovar. Hon känner.

Åsa Sindeman