”Störst går först i Brommatrafiken”

Störst går först i Brommatrafiken, enligt skribenten.
Störst går först i Brommatrafiken, enligt skribenten.
Insändarskribenten Gunnar berättar om en vardagsbetraktelse i Brommatrafiken, och delar med sig av förutfattade meningar om förare av olika sorters bilar.

Jag har bott i Bromma i drygt 40 år. Jag tycker att attityderna Brommabor emellan har ändrats under den tiden. Ett område där det manifesteras är i trafiken. Jag har sett andelen stora kralliga bilar öka med förare som har attityden ”Störst går först”. Hen tränger sig gärna före, blockerar och så vidare.

En kväll hade jag varit inne på Ica Abrahamsberg och skulle gå in i min bil när jag såg att en röd bil av nyss nämnda slag (R) hade ställt sig på utfarten från ändhållsplatsen för buss 124 så att han hindrade bussen (Bara fordon i linjetrafik får åka in där)). Bussen tutade. R flyttade sig inte. Bussen tutade ännu mer. R körde långsamt upp på trottoaren med höger hjulpar, men inte så mycket att bussen kunde passera. Bussen tutade igen. Jag såg att höger främre ruta på R sänktes ned och jag antar att de kommunicerarde. R flyttade sig lite till. Så mycket att bussen kunde passera genom att själv köra upp på trottoaren på andra sidan och svänga upp för Abrahamsbergsvägen. Nu (!!) var det inte längre något hinder för R att också köra ut och följa efter bussen. Eftersom jag skulle åt samma håll följde jag efter.

När vi kom upp till Stopvägen svängde R in på den. Med Stopvägen förhåller det sig så att den här tiden på dygnet står bilar parkerade på båda sidorna av vägen. Den består därför i praktiken av tre några hundra meter långa sträckor där bara en bil kan passera i ena eller andra riktningen. Praxis brukar då vara att om en bil är inne i en av sträckorna väntar mötande bil.

Då klev föraren till R ut ur sin bil, röd i ansiktet, och gestikulerade vildsint

När R och jag hade hunnit en bit in på sträckan mellan ändarna på den bågformade och enkelriktade Spannvägen mötte en svart bil från andra hållet (S). S var av ett tyskt premiummärke vars förare ofta anser sig ha rätt att åka lite fortare än andra. S väntade inte som praxis föreskriver. Blockering uppstod. Jag antar att någon form av visuell kommunikation försiggick mellan förarna. Det ledde inte till att S backade. Då klev föraren till R ut ur sin bil, röd i ansiktet, och gestikulerade vildsint. S backade inte. Han kanske inte kunde.

Upplösningen blev att R, jag och en tredje bil som nu dykt upp bakom mig fick backa så långt att S kunde ta sig in i en lucka mellan två parkerade bilar, och vi tre kunde passera. Jag sökte ögonkontakt med föraren av S, men han stirrade rakt fram, okontaktbar.
Nu ville det sig inte bättre än att ytterligare en bil hade kört in efter S. Ny blockering uppstod. Som tur var det en bil av en mindre, anspråkslös sort, och den backade faktiskt ut så att vi kunde fortsätta. R åkte in på Spannvägen och jag kunde fortsätta på Stopvägen, med mina förutfattade meningar om förarna av vissa biltyper bekräftade.

Så har vi det i Bromma.
Man kan skratta åt ovanstående historia, men är det verkligen så vi vill ha det?

Gunnar