Jag bryr mig – men får inte träffa barnbarnen

Svar på insändaren ”Till er som inte bryr sig om sina barnbarn”

Jag är farmor till en pojke på 2,5 år och en pojke på 2,5 månader. Jag är en farmor som kämpar för att få träffa mina barnbarn. Den äldsta har jag träffat några gånger, men den minsta har jag ännu inte fått se.

När farmor önskar leka en hel dag med det stora barnbarnet finns det alltid anledningar varför det inte passar just nu.

Detta gör mig olycklig som farmor. Jag vill inget hellre än vara med mina barnbarn, skämma bort dem och trygga ekonomin för deras framtid. Jag ingen lastgammal farmor (55 år), utan mitt i livet med ny kärlekspartner, spelar golf, resor med mera. Jag prioriterar dock mina barnbarn, men får inte tillgång till alla de tillfällen som jag vill vara tillsammans med dem. Min dröm är att ta med den stora och i framtiden även den lilla till Kolmårdens djurpark, resor till sol och bad, Gröna Lund och mycket mera.

Med all kärlek som jag bär på borde jag kanske bli bonusfarmor i stället till barnbarn som inte får denna kärlek. Detta skulle kanske medföra att min son och hans ­familj får en tankeställare samtidigt som biologisk farmor/mormor också får det. Det finns två sidor av ett mynt!

Olycklig farmor