Jag minns pensionären som levde på kattmat

Svar på insändaren ”Min mor visste inte att hon skulle bli fattig” den 14 oktober:

För ”En uppgiven anhörig” (och många andra) vill jag berätta om vad jag fick höra för några år sedan från en gammal dam i Stockholm i en zoobutik. På väg hem från min väninna brukade jag handla lite mat till min lilla kattflicka. Där träffade jag en dam och började prata med henne. På min fråga om hennes katt tycker om samma mat som jag köpte för min, då svarade hon ”Kattmaten är till mig, inte till katten, jag har inte pengar att köpa normal mat till mig. Min pension räcker inte.” Jag var så chockad att jag inte kunde prata med henne.

När jag kom hem frågade jag min man om det är normalt i Sverige att gamla äter kattmat för att överleva. Han hade inte ett ord att svara.

På den tiden jobbade jag och glömde då den upplevelsen. Nu när du skriver i din artikel om din mamma och jag själv är fattig pensionär kom mitt minne tillbaka.

I dag är situationen för många pensionärer ännu värre. Min man jobbade i 52 år, jag jobbade i 46 år och blir fattigare år efter år. Varje år sänker de pensionen. Varken regeringen eller något parti vill göra något åt detta. Viktigast av allt är bara vilket parti som vinner valet och efter valet är allt som förut. Så här är det år efter år. Ingen ljuvlig framtid väntar oss pensionärer!

Betka