Min lokala hjälte

Jante begränsar stans arkitektur

Sakta börjar Sverige komma ur höghusfobien. Senast ett förslag till en skyskrapa mellan Stockholm och Nacka. Tja, varför inte? För en som nyss är hemkommen från Dubai där det finns en 800 meter hög byggnad, är det inte så imponerande att jantelandet låter något sticka upp 170 meter över havet. Men varför är den lite lägre än Turning Torso i Malmö? Några våningar till och Stockholmsområdet kan visa upp Nordens högsta byggnad med – om man bygger en utsiktsvåning och restaurang bland dessa översta våningar – en fantastisk utsikt över staden och inloppet från havet ända till skärgården. Det har faktiskt ett turistvärde!

En annan fråga jag ställer mig är: Varför är gestaltningen så medioker och tråkig? Varför i form av ett rakt rör med lite ytstruktur? Har våra arkitekter inte utvecklats sedan den förra perioden man vågade bygga lite högre hus, på 60- och 70-talet? Det är bara att kolla de nya företagsamma städerna i Kina, Arab-Emiraterna, Sydasien, Sydamerika med flera (även London) för att se en del byggnader som är rena konstverk och en fröjd för ögat. Det är inget att skämmas över att även sätta vår tids prägel på en stad som alltid har varit föränderlig.

Problemet är inte vilja eller kvalitet på våra arkitekter och byggare eller respekt för det befintliga, utan de självutnämnda smaksättarna och i deras spår de ängsliga politikerna.

Det är dags att vi släpper rädslan för det annorlunda och sätter Sverige på arkitekturens karta igen. Fast det blir väl som vanligt: Konservativa förståsigpåare, som inte vet att gotiken i Gamla stan och senare den än mer stilbrytande barocken en gång var en hel ny främmande arkitektur, och som direkt skulle stoppa Tessins mastodontplaner till Kungliga palatset om det föreslogs i dag och förbjuda Gamlestans utbyggnad på avfallstippen i Saltsjön (Skeppsbrons nuvarande byggnader och gränder), kommer säkert att avvisa förslaget utifrån argumentet att allt är fult som är mer än sex våningar högt. Hoppas inte!

Johan wouters