Krönika: Jag älskar en bra fest

Mitt i:s Jill Eriksson.
Mitt i:s Jill Eriksson.
Mitt i:s reporter Jill Eriksson minns när festerna var av ett annat slag.

Tvåbarnsmamma to be, ett rejält snäpp över 30 och ett välfyllt konto av sömnlösa nätter. Men jag gillar fortfarande en bra fest.

Det gjorde jag redan på gymnasiet.

Jag flyttade hemifrån tidigt och min lägenhet var ofta en mötesplats för danssugna festprissar.

Min allra första lägenhet som jag köpte i Stockholm var ett riktigt vrak. Låg på Lundagatan 44 och hade ett härligt 90-talsinrett kök med ett trivsamt hål mellan kök och rum.

Här firade jag 29 årsdagen med allt för många människor fördelade på 29,5 kvadrat.

Temat var 70-tal och min kära kollega dök upp i en tovig blond lång peruk, mustasch och pilotbrillor, som en tysk porrskådis förklädd till oigenkännlighet.

Kollegan hade käkat två bananer på inrådan av min betydligt mer ansvarsfulla arbetskamrat, men bananerna vägde inte upp intaget av jäger och rödtjut.

Någon gång under kvällen tog han ett skutt i min säng, som fungerade som dansgolv, dj-bås och studsmatta, och hoppade sonika igenom hålet in till köket. Han landade på en mina från farmor ärvda antika stolar. Krossade den och slog huvudet i den cigarettröksgulfärgade kylen.

Sedan fick han badda pannan med ispåse och åka hem.

I dag bjuder jag till fest igen hemma hos mig, den här gången betydligt mer rumsrenare i dubbel bemärkelse.

Fakta