”Jag skrev avskedsbrev till man och barn”

Montage.
Montage.
Mitt i:s Lisa Bonnichsen har fyllt i det vita arkivet. Har du?

Döden, döden. Så ska Astrid Lindgren ha inlett telefonsamtalen till sina systrar.

Dels för att ha ämnet avklarat, dels för att vänja sig vid tanken på att livet en dag tar slut.

När jag skulle skriva en artikel om begravningar gjorde jag research genom att fylla i ett så kallat vitt arkiv, även kallat livsarkiv, som man kan få av begravningsbyråer.

Där skriver man i sina önskningar om hur man vill ha sin begravning, allt från låtval (In your veins, av Soundtrack of Our Lives) till hur man vill ha sin minnesstund (alla mina böcker ska finnas där och besökarna får plocka med sig valfri titel).

Det kändes plötsligt livsviktigt

Allt gick bra att fylla i, tills jag kom till avsnittet ”en hälsning till nära och kära”.

Jag skrev avskedsbrev till min man och mina två barn. Och grät störtfloder. Men jag ville inte sluta. Det kändes plötsligt livsviktigt att jag fick nedskrivet för alla jag älskar vad de betytt för mig. Och ge dem en hälsning, och kanske tröst, när jag gått bort.

Så har du inte fyllt i ditt vita arkiv – gör det. Min egen dödsångest blev med ens lite lättare.