Min lokala hjälte

”Han ville kolla om rumporna dallrade skönt”

Mitt i:s Ida Leveby Andersson berättar om när läraren gick för långt.
Mitt i:s Ida Leveby Andersson berättar om när läraren gick för långt.
KRÖNIKA. Han brukade rada upp oss flickor, alla klädda i små färgglada gymnastikdräkter, och be oss att lägga oss på mage. Sedan skulle han och pojkarna gå på våra rumpor för att se om ”de dallrade skönt”.

Varje idrottslektion slutade med att samma lärare fick alla i klassen att lägga sig ner på golvet och blunda. Sedan gick han runt och viftade med nyckelknippan. Den som hörde ljudet av rasslande nycklar vid örat fick gå och duscha. Tjejerna fick alltid gå sist, lagom till att det var dags för honom att städa omklädningsrummen.

Jag ledde upproret i klassen och fick alla tjejer som tyckte att läraren begick övertramp att skriva ner sina berättelser och ge till läraren.

Tjejerna fick alltid gå sist, lagom till att det var dags för honom att städa omklädningsrummen

Dagen efter kom rektorn in i klassrummet. Hon hade ”hört vad som hade hänt”. Äntligen, tänkte jag. Det rektorn sa härnäst glömmer jag aldrig.

”Nu river vi tillsammans de här lapparna och så pratar vi aldrig om detta igen”.

Förra veckan fick jag förmånen att prata med ett tiotal tjejer i gymnasieåldern om #metoo. Alla vittnar de om övergrepp och trakasserier, både i och utanför skolmiljön.

Killar och män ropar efter dem när de väntar på bussen, ber dem visa brösten, vill följa med dem hem och nyper tjejerna i rumpan när de är ute och dansar.

Alla har de väntat på #metoo. Alla tror och hoppas de att rörelsen ska göra skillnad och få omvärlden att ta deras berättelser på allvar.

Det hoppas jag med.