Min lokala hjälte

Låt förnuftet styra – bygg inte i Farinet

När jag med stigande bestörtning tar del av stadsbyggnadskontorets förslag till exploatering av den idylliska skogsbacken vid Kvickentorpsskolan, ser jag framför mig några uppsluppna byråkrater som kastat pil på en Farstakarta.

Den olycksaliga pilen råkade hamna i en skogsbacke mellan Kvickentorpsskolan och kvarteret Farinet. Jag kan knappt tänka mig ett mindre lämpligt område för att uppföra sex höghus inom!

Nej, gör om och låt förnuftet styra valet av byggplats och inte, som det kan tolkas, slumpen. Jag ser detta som ett omdömeslöst beslut som man försökt rättfärdiga med en serie flummiga konsekvensanalyser – bland annat hur grodorna kommer att påverkas av exploateringen.

Jag har bott i kvarteret Farinet sedan det byggdes 1964. Under 49 år alltså! Detta område har varit en grön oas i en nedsliten stadsdel med grundmurat dåligt rykte. Man kan nu sitta på sin uteplats eller balkong och njuta av årstidernas växlingar med ett synnerligen rikt bestånd av nordiska träd i närområdet. Här växer gran, tall, ek, björk, asp och rönn inom längdhopparavstånd. Man kan resa sig upp och gå några meter för att plocka vitsippor och smultron!

Om stadsbyggnadskontorets illa genomtänkta förslag genomförs kommer en rad parkerade bilar att ha tagit vitsippornas och smultronens plats. Bilar inom tolv meters räckvidd. De nordiska träden är nedhuggna och ersatta av en asfalterad vägbana. Höga hus (6–8 våningar) kastar sin skugga över vår älskade gräsmatta och förskolans barn kan inte längre plocka blommor och ströva på upptäcksfärd i sitt närområde.

Med 130 nya lägenheter och därtill hörande bilbestånd belastas en redan hårt trafikerad vägsträcka ytterligare. En vägsträcka där alltför många bilister redan nu kör betydligt snabbare än de 30 kilometer i timmen som gäller. En vägsträcka där en uppväxande barnaskara gjort trottoarerna till en del av sin lekplats. Redan nu är det en skriande brist på p-platser längs Lingvägen.

Börje Nilsson