Låt oss bevara den oglammiga miljön

Efter 60 år i förskingringen bor jag nu åter på min ungdoms Kungsholmen vid Fridhemsplan. 30-50-talets miljöer är förstås delvis förändrade men förvånansvärt mycket är intakt. Därför valde jag att flytta tillbaka.

Fattigdomsstämpeln och industrierna jag minns från barndomen är borta. Men ännu har det inte blivit riktigt inne här. ”Södercharmen” har gudskelov inte nått hit. Man kan höra lite patetiska försäkringar att vi snart åtminstone är som Vasastan med fräscha barnfamiljer och massor av latteställen. ”Käppholmen” är borta.

Nu hinner jag väl dö innan denna vision är helt förverkligad men det finns oroväckande tendenser att utplåna karaktären i ”min” stadsdel när man sanerar och rycker upp Fridhemsplan.

Efter den misslyckade Västermalmsgallerian vill man nu bygga en ännu större vid Fridhemsplan för att skapa en trevlig mötesplats. Man ser framför sig arkitekternas skisser med snygga människor som flanerar och sitter på uteserveringarna bland grönskande träd. Inga sunkiga typer eller extrabillig öl så långt ögat når. Men trafiken kan man ju inte sanera bort. För övrigt var Fridhemsplan inte ens på 40-talet, då det knappt fanns någon biltrafik, någon mysplats.

Som resultat av galleriabygget kommer massor av småaffärer att klappa ihop. Och inte blir det fula Åhlénshuset bättre för att man bygger på det ett par våningar.

Nej, det speciella med området är alla småaffärer och hantverkare och framför allt blandningen av alla sorts människor som rör sig här: unga och gamla, invandrare och svennar, välbeställda och tilltufsade. Det är inte på många ställen i den alltmer likriktade innerstan som man kan uppleva detta. Låt oss behålla den oglamorösa miljön!

Det jag önskar mig är längre intervaller på trafikljusen så att man slipper springa för att hinna över på grönt. Det kan väl inte kosta så mycket?

Berit Lodhammar