Många av dagens kor är plågade mjölkmaskiner

Angående artikeln ”Mjölkbonden tar aldrig semester” den 6 augusti:

En mjölkbonde klagar över dålig lönsamhet, slit, att det produceras allt mindre svensk mjölk och många mjölkbönder tvingas lägga ner.

Produceras allt mindre svensk mjölk? Fråga den stackars kon vad hon tycker om den saken. I stället för naturligt grönfoder, utomhusvistelse på gröna mjuka ängar i solen, står korna ofta inne på betongplatta i mörka små bås hela året och äter kraftfoder.

Mjölkbonden säger att korna inte vill gå ut när det är sol, därför att deras kroppar ständigt arbetar med att göra mjölk. Det blir de mycket varma av och de vill inte ha mer värme.

Vilken hemsk situation för det stackars avhornade djuret som annars skulle älska att vara ute i friska luften och ljuset, njuta av gräset, naturen och röra på sig.

Hur mår de fysiskt, psykiskt av att ständigt vara så onaturligt varma i kroppen? Man kan ju ana vad kon omsätter i energi jämfört med en maratonlöpare.

När kon fött en kalv får hon ha sitt lilla barn hos sig högst tre dagar, sedan skiljs mor och barn åt på ett mycket smärtsamt sätt. Normalt lever de ihop i tio månader.

Men det är människan som ska ha mjölken, inte kalven.

Kon tvångsinsemineras för att pressas på mer mjölk, men håller bara i snitt 2,5 år, sedan slaktas hon. Utsliten, förbrukad. Den naturliga livslängden är 20–25 år.

Många av de populära, sönderavlade holsteinkorna är då drabbade av allvarliga sjukdomar, till exempel genetiska defekter, juverinflammation och problem med klövarna.

Fysiskt och psykiskt svårt misshandlad av människor får kon äntligen vila ut på gröna ängar i Ljusets rike ovan molnen, där inte någon penning styr tillvaron.

Vegan i Husby

Korna gillar nog att mjölkproduktionen minskar, menar skribenten.

arkivbild

Hur mår de fysiskt, psykiskt av att ständigt vara så onaturligt varma i kroppen?