ANNONS

Kan någon ge en förtvivlad mamma ett råd?

Pojke framför datorskärm
"Som mamma har jag använt alla kloka argument och vädjan till annat här i livet. Jag måste sälja in livet till mitt barn", skriver mamman.
Som mamma har jag använt alla kloka argument och vädjan till annat här i livet, men det är omöjligt, hopplöst, skriver insändarskribenten som har problem med en son som bara sitter vid datorn.
ANNONS

Ytterligare en kort skoldag, och jag får titta på hur min 13-åriga son sitter timme ut och timme in framför skärmen.

Fortnight, som numera också delar ut pengar i turneringar, tar allt engagemang. Det tar aldrig slut.

Så jävla arg är jag.

Som mamma har jag använt alla kloka argument och vädjan till annat här i livet. Jag måste sälja in livet till mitt barn. Det borde naturligtvis toppa spelens och skärmens utbud.

Faaan! Jag är både kreativ och spontan, lekfull och närvarande. Jag försöker inspirera till massor av annat – men det är omöjligt. Hopplöst!

Jag ger upp. Snart orkar jag inte se det mera. Friska kroppar som borde röra sig, hjärtan som behöver glädjas tillsammans med andra människor. På riktigt!

Jag skiter i om ni tycker att det är så här som dagens ungdomar möts. Jag skiter i det, för det känns i magen att det har gått över gränsen nu.

Jag har en snäll, vanlig, schyst kille som sitter fast. Han säger att alla i klassen gick hem till sitt. För att spela eller titta i sin skärm.

Jag säger inget mer. Får tårar i ögonen och vet inte om jag är arg på alla föräldrar eller på speltillverkarna. Jag vet bara att jag vill skrika rakt ut.

ANNONS

Vi serverade inte detta, eller? Det var väl inte mitt fel…? Det smög sig bara slugt in i barnens allra tryggaste rum.

Håller jag på att bli galen och överdriver, eller är vi fler med denna eviga kamp, undrar jag?

Det känns så ensamt och tyst kring det här!