Nya lagen minskar inte sjöfylleriet

Svar på insändaren ”Spritpoliden jagar båtägare i onödan” den 21 juli:

Förutom inlägget och analysen från Sjöbjörnen, tillika från huvuddelen av båtägare och övriga experter, vill jag bara tillägga en viktig sak vad gäller sjöpolisens sjövett samt konsekvensen för en levande skärgård.

Jag har blivit stoppad många gånger varav en med relevant anledning. Det var utanför Blockhusudden en natt i oktober. Min styrbordslanterna fungerade inte så jag bankade lite på den och den lyste igen.

Polisens analys var att eftersom oxid på lanternor är lika med onykterhet så kommenderade han mig att komma över till hans stålbåt modell stridsbåt 90 för prov. Jag påpekade olämpligheten att lämna två barn ensamma i en 35 fots motorbåt med avslagna motorer i snålblåst, höga vågor och att jag inte ville få min båt sönderslagen mot stålbåten eller klippor.

Detta godtogs först inte men på grund av min långa erfarenhet på sjön och min verbala förmåga att övertyga fann till slut polisen det lämpligt att fara vidare på nya äventyr. Alla övriga kontroller sjöpolisen gjort av mig har varit helt utan föregående misstanke.

Levande skärgård? Nästan alla krogar i skärgården är till salu eller läggs ner. Utanför halvtomma krogar patrullerar minst en polisbåt i timmar för att vänta ut den första självmordspiloten som chansar på att en starköl kan man väl klara.

Att dricka lite vin med sina vänner i stugan är än så länge inte förbjudet men kanske snart, om man äger en båt?

Varje år kör någon tok upp land eller krockar med en Waxholmsbåt. Det kommer att fortgå då lagar knappast påverkar dem. Så var är succén med lagen? Har olyckorna minskat? Knappast.

Annars håller jag med Sjöbjörnen om att det är (skönt) tomt på öar och fjärdar som på 1950-talet.

Dan