Rätt personal när olyckan var framme

Jag flyttade till Hässelby 1956 och här vill jag bo kvar.

I november 2013 var jag ute med min hund och vid halv åtta tiden på morgonen halkade jag på våta löv och faller baklänges. En tjej jag känner ringer efter ambulans. Stor uppståndelse förstås men jag vet inget – kunde inte röra mig och inte prata.

Ambulansföraren körde mig till Sankt Görans sjukhus men de tog inte mot mig. Föraren backar då ut ur akutmottagningen och kör mig till Karolinska sjukhuset.

Akutmottagningen tar emot mig ögonblickligen. Där hittar de min mobil i fickan. Ser min dotter och son som kontaktpersoner, ringer båda och talar om var jag är. Det är chockande för dem för jag var 4 år när jag var på sjukhus sist (Kronprinsessan Lovisas sjukhus) och hade tuberkulos. Sedan var jag frisk tills jag var 80 år och 3 månader.

Att få snabb hjälp vid stroke och hjärnblödning (som jag fick) är mycket viktigt.

Jag är återställd och oerhört tacksam. Först skriver jag till er och berättar, men ambulansföraren skall få ett brev och en present. Karolinskas personal den där dagen skall få tårtor och chokladaskar.

För mig är det så viktigt att visa hur stolt jag är för deras insatser. Mina grannar och vänner har också varit fantastiska.

Med vänlig hälsning

Marianne Wandel