Min lokala hjälte

Resan hem blev otrevlig

På väg hem till Vällingby med tunnelbanan en kväll i slutet av februari hamnar vi bredvid två äldre kvinnor och en man.

När deras högljudda diskussion når mina öron pratar de förvirrat om religion och islam. De blandar ihop saker och diskussionen blir snart direkt rasistisk. En av kvinnorna berättar hur ”dom där” har klockor som går baklänges och att hennes kollegor därför alltid är sena. Mannen börjar prata om hur flyktingar som kommer hit inte behöver hjälp, ”de har ju pengar”. Han fortsätter sedan att säga att politiker mutas av Saudiarabien för att ta emot flyktingar.

Vid det här laget har min man, precis lika högljutt, börjat berätta om judarna som inte fick komma till Sverige på 1930-talet och vad som hände med dem.

Men vi pallar inte utan reser oss upp för att gå. Jag vänder mig om fräser ”jävla rasister” åt dem. Inte det mest konstruktiva, men jag kunde inte gå utan att markera. De två kvinnorna tittar upp med en blick av rinnig mascara, fylla, förvåning och skam. Mannen mumlar något.

Jag skakar fortfarande av ilska. Vad fan är det för fel på det här landet?

Henry Cohen