Reskassan – bara bra för enzonsresor

SL:s reskassa är en skrivbordsprodukt skapad för innerstadsmänniskor, eller snarare enzonsresenärer. För dem är allt frid och fröjd när de passerar de automatiska spärrarna.

För SL-resenärer i periferin gäller andra betingelser. Beroende på resans längd måste vi göra tillägg till den standardresa de flesta givetvis valt, resa i en zon.

Tillägget kan ske i en självbetjäningsautomat eller i spärren, med tidvis långa köer.

I stora påkostade annonser skriver SL bland annat ”Du slipper köerna. Du passerar snabbt och smidigt via spärrarna.” Men eftersom jag när jag laddar kortet vet vart jag ska åka vill jag inte ladda kortet för mer än en zon. Alternativet skulle vara att man kunde köpa tre kort i olika färger och ladda dem för en-, två- respektive tre-zonsresor, men sådana har inte SL.

Jag övergår snart från 30-dagarskortet till reskassan och laddar då givetvis kortet för resa i en zon. Sedan får jag skaffa en liten anteckningsbok för att notera tiden för resans början, för att kunna se när jag kan göra en eventuell övergångsresa.

Så länge SL inte bygger om samtliga automatspärrar funderar jag på att passera spärren med mitt enzonskort oavsett resans längd. Blir det kontroll får jag givetvis böter. Betalar jag inte får det bli en rättslig prövning för att på så sätt följa upp skrivbordsprodukten.

Jag är medveten om att det kan bli en dyr process.

Nils Levin