Sluta att begränsa friheten för kvinnor

Häromdagen var jag ute i Runbyskogen i Upplands Väsby och joggade på förmiddagen. När jag nästan hade kommit hem mötte jag en kvinna som frågade mig, bekymrad och skrämd, om jag hade varit ensam i skogen.

Instinktivt förnekade jag och sa att jag hade varit ute med några andra. Jag sa inte att jag redan i början hade sprungit ifrån dem, för att springa i mitt eget tempo. Antagligen skämdes jag över att ha gjort så.

Kvinnan fortsatte med att säga att jag inte ska springa själv, att ”ni unga, vackra kvinnor måste ta hand om er”.

Jag förstår att kvinnan menade väl. Ville mig väl.

Jag vet att hon inte var med- veten om vad hon nyss hade gjort: lagt ansvaret för ett mord på ett offer, inskränkt andra kvinnors rörelsefrihet, lagt ansvar på mig för eventuellt kommande övergrepp på mig, bekräftat samhällets syn på förövare som testosteronstyrda icke-tänkande robotar som triggas av ”snygghet”, lagt ännu mer ansvar för allt dåligt som kan hända en kvinna på ”vackra” kvinnor, förnekat att fler brott mot kvinnor begås av partners och bekanta än av okända män i skogen, förnekat att brott och kränkningar inte alls har att göra med offrets utseende och så vidare.

Jag vet att hon menade väl, men vi MÅSTE sluta upp med sådant!

Vi MÅSTE börja stoppa samtliga män som vi träffar ute och inne och ständigt fråga dem: Har du kränkt en kvinna sen sist?

Har du dina känslor och aggressioner under kontroll?

Tycker du innerst inne att män är överordnade kvinnor eller att kvinnor ska hjälpa dig att må bra? Frågar du alltid efter samtycke och lyssnar du på kvinnor?

En joggerska

Det avspärrade området i Runby, efter mordet på 21-åringen.

Arkivbild

Vi måste börja stoppa samtliga män som vi träffar ute och inne och ständigt fråga dem: Har du kränkt en kvinna sedan sist?